Dagen på Astrid Lindgrens barnsjukhus

 
Okej, dagen idag har varit snurrig, utmattande men ändå positiv. Min läkare ville ha en second opinion på mig så fick träffa en utav Sveriges mest erfarna barnreumatologer idag då. Han kom fram till precis samma sak som min läkare redan har gjort, och det är väl skönt. Tänker inte prata några diagnoser än innan det är helt färdigställt men som det ser ut nu så har jag 1 eller 2 sjukdomar till, båda smärtrelaterade.
 
Det känns rätt skönt ändå att vi är på rätt spår och att jag slipper gå att fundera på vad det är för fel med mig. Om jag bara inbillar mig eller om det verkligen finns på riktigt. "Det här finns på riktigt och du är verkligen ingen hypokondriker" sa min läkare. Då kände jag mig 7 kilo lättare, allt är inte bara i mitt huvud.
 
På medicinfronten ska vi vänta en sväng tills kortisonsprutorna släpper i rygg, höfter osv. Då ska jag förmodligen få börja med en medicin som heter Orencia. Den tar man i dropp på sjukhuset tyvärr = jag kommer missa ännu mer skola. Men jag måste ju ta chansen. Kan det hjälpa mig är det ju värt det. Det här blir då min fjärde biologiska medicin i raddan.
 
Jag sov både dit och tillbaka och blev helt förvånad när jag vaknade i Västerås. Hade packat med mig kudde och filt i bilen så jag hade det rätt bra! Sov mig igenom när pappa blev nervös i Stockholmstrafiken också, rätt skönt (han kommer bli tjurig när han läser detta, hehe).
 
Men nu ska jag i alla fall skriva klart min uppsats om vårat behov utav mat och vätska samt hur man ska behandla äldre personer som inte har någon aptit eller om de har demens. Min sista dag i skolan är imorgon i alla fall, eller vi har bara avslutning på morgonen och sedan lite mys i klassrummet. Lillebror slutar idag och han kommer reta mig så hårt när han kommer hem. Jaja, han har 4 1/2 år kvar i skolan, jag har 2 1/2, får väl retas tillbaks med det då.

Sjukhuset dag 2

 
Idag har inte varit någon bra dag. Har haft så himla ont men inte fått tagit några tabletter. Får bara ta en morfin om dagen för min läkare, annars tar jag ut mig för mycket och gör mer än vad jag egentligen orkar. Bilden till höger är när jag låg i min säng på lunchen och typ dog. 
Gick en promenad allra först på morgonen och det tog ju ut sin rätt senare, men det var så fint väder idag! Sedan var jag i skolan och räknade matte. 
 
 
På väg till skolan träffade jag sjukhusclownerna och dom undrade vad jag skulle göra. Berättade att jag skulle gå till skolan och då blev dom förskräckta och frågade om jag inte hade sommarlov, jag svarade nej tyvärr och då fick jag ett recept på sommarlov utav Dr. Musik. Dom berättade också att dom tyckte att min läkare var snygg, men det fick jag inte säga till honom, självklart lovade jag det.
 
 
Klockan två kom pappa och vi åkte in till stan och gick lite i affärer. Det var himla kul men jag hittade inte så mycket. Sedan åt vi och käkade på IKEA och jag drack årets första julmust! Längtar verkligen till julen!
 
Har det helt okej här på sjukis men det är himla långtråkigt. Pysslar och har mig för att tänka på annat, men det går ju inte att komma ifrån vart jag är någonstans.
Sov väldigt dåligt inatt (som vanligt) så har varit jättetrött idag också (som vanligt), nu ska jag återgå till att leka med min höj- och sänkbara säng.

Sjukhuset dag 1

 
Jahaja, idag klockan 11 så blev jag inskriven på barn i Västerås och här ska jag tillbringa större delen utav veckan. Myser runt i min jumpsuit med smajlisar på och har hittils varit och träffat min läkare och varit lite på sjukkhusskolan. Det är himla tråkigt här och jag blir så ledsen utav alla sjuka små barn som är här. Men det här ska väl gå det med.
 
 
En från lekterapin kom hit med pärlor och lite ritsaker så det har jag pysslat med hela eftermiddagen. Det blir inte särskilt fint, men jag har ju något att göra i alla fall.
 
Alla sjuksköterskor är himla snälla här! Fick efterätt till middagen idag, det var asgott och piggade upp mig lite. Det känns lite som att jag är hemma hos mormor för alla frågar om jag vill ha mat hela tiden.
Jaja, är lite arg också för att jag måste ha på mig mina knäskydd, men sånt är livet (kommer kasta dom när ingen ser).