När allt känns hopplöst

 
Just nu är jag bara 100% urless på allt. Jag har ont, ont, ont och min energi är lika med noll komma noll cirka dagens alla timmar. Jag har inte gjort något idag bara legat och slösurfat utan något egentligt mål. Jag vill inte kolla på film, inte se någon serie, inte rita, inte göra något alls. Jag vill gråta, men det kommer inga tårar. Just nu känner jag att jag inte orkar bry mig mer. Jag blir ju ändå inte bättre, bara sämre.
Förut var jag arg jämt, nu känner jag mig bara likgiltlig. Kämparglöden har liksom slocknat och jag vill inget annat än att den tänds igen. Den behövs nu mer än någonsin för att jag ska orka fixa det här. 
 
Inatt drömde jag att jag sprang. Jag saknar min friska kropp.