Nu är jag äntligen hemma ifrån sjukhuset och ligger nedbäddad i min säng. Är jättetrött och mår illa, men tänkte skriva detta inlägget innan jag somnar.
Pappa väckte mig klockan 5 imorse för att vi skulle åka strax efter 6 till Västerås. Jag hade inte sovit särskilt bra inatt, vaknat flera gånger och svårt att somna (det lär ju vara andra bullar inatt). Men i alla fall så åkte vi iväg och möttes utav ett till synes tomt sjukhus, men vi gick upp på dagvården och dom skulle sätta nål på mig. Jag bad om att få bli stucken i handen eftersom att jag är så svårstucken i armveckena. Självklart så var den sjuksköterskan jag först fick träffa inge bra alls på att sticka, så när hon skulle spruta in koksaltslösning kom det ju utanför och jag fick en liten bulle på handen. Hmm. Som tur var så ropade hon på en annan sköterska som jag tycker väldigt mycket om och hon fick då sticka om mig i andra handen och det gick jättebra.
Jag tror klockan var halv 9 när jag och mormor åkte iväg till operation och där fick jag på mig en mössa och fick lägga mig inne i operationsrummet.
Först fick jag den så kallade "snurrmedicinen" och jag blev helt tung i kroppen och hela taket snurrade. Sedan fick jag sovmedicinen och jag tycker att det bränner så i huvudet utav den. Slog mitt förra rekord och hann räkna till 8 innan jag somnade.
Sedan vaknade jag på uppvaket och frös så att hela jag skakade. Och då menar jag inte huttra, utan skakade utav köld. Så jag fick ett värmt täcke och lyckades få fram att jag hade ont. För det hade jag verkligen, tror jag aldrig haft så ont efter kortisonsprutor. Det slutade med att jag fick 6 ml morfin in i kanylen och det blev lite bättre i alla fall, sen fick jag en isglass och lite vatten, var så himla torr i munnen. Min puls blev jättehög eftersom jag hade så ont, och det var en jättesnäll sköterska där som pratade med mig och mormor höll mig i handen. Var på uppvaket i 1 1/2 timme tror jag.
Fick sedan åka tillbaka till avdelningen och där satt morfar och väntade på oss.
Här var när jag kom tillbaka till rummet och hade fått lite mat. Ritade för ansiktet för jag ser helt drogad ut, haha. Morfar tog den här bilden på mig.
Jag fick lite mat på avdelningen och köttfärssåsen var så stark eftersom dom hade råkat skrapa upp min hals med slangen när jag sov. Fick åka hem efter ett tag när jag hade piggnat till lite, men mådde så himla illa i bilen och höll på att kräkas, det var inte långt borta alltså. Beror nog på morfinet jag fick kan jag tänka mig.
Nu mår jag helt okej, har rätt ont, men jag tror att morfinet sitter kvar lite fortfarande. Det här var andra gången jag fick sövas i samband med kortisonsprutor så allt detta är ju rätt nytt för mig, har tagit med lustgas mååånga gånger förut. Vet faktiskt inte hur många sprutor jag fick, för jag fick flera i samma led på vissa ställen, men det är mer än 10 i alla fall.
Nu har jag datorn att roa mig med och sedan har jag köpt lite pyssel som jag kan greja med när mina handleder känns bättre! Kram på er.
Hej fina du! Jag har hört att det kan hjälpa lederna till en viss del att äta mycket vegetarisk mat. Vet du om det finns någon sanning i det, och isåfall - gör du det?