Alltså det känns som att det nästan bara varit massor utav depp-inlägg, men jag vill ju inte ljuga för er. Jag mår piss just nu, det är sanningen utan massa glitter och blomblad. 

Jag kan inte sova om nätterna trots morfin och tabletter som gör mig trött så att jag ska kunna sova. Jag bara ligger vaken och är pigg liksom. Jag har inte tid med att inte kunna sova, alltså jag behöver ju all sömn jag kan få. 

 

Men uppsidan på det här är väl att jag har ett gäng underbara vänner! Dom gör så att jag blir glad, om så bara för stunden, men det betyder så himla mycket. Jag behöver all distraktion ifrån smärtan som jag kan få. Det bästa är att vi kan ha roligt ihop utan att behöva göra någonting. Det är så befriande, att liksom kunna bara vara. Både för att man kan vara lite djup och prata om livet men också för att jag inte orkar göra så mycket just nu.