Just nu suger i princip allt. Alltså, jag orkar ingenting överhuvudtaget. Det känns som att jag aldrig får en lugn stund nuförtiden. Men vad ska jag göra? Ge upp? Frestande. Men man lär sig överlevnadstekniker. Klistra på leendet och skratta högt så märker ingen hur dåligt du mår.

Mina knän d ö d a r mig. Seriöst, vad har dom för jävla problem? Ingen vet. Sedan har jag liksom fått komma på ett nytt sätt för att kunna gäspa utan att gå sönder inuti av smärtan från käken. Varje steg gör ont, varje rörelse, varje andetag. Hur fan ska det här gå? 

 

Ska in och få kortisonsprutor om en vecka och jag ber till allt som finns att det hjälper. Knäna kommer vi inte att spruta mer eftersom det inte hjälper alls. Har tagit tre gånger på raken nu och de inte gjort någon som helst skillnad. Kan jag inte få bli helt smärtfri, om bara så för en dag? Det är min högsta önskan just nu. En dag utan ont, det skulle vara så mycket värt för mig. När man blir sjuk omprioriterar man sina drömmar. Ni drömmer om att resa till USA, eller att köpa en ny kamera, jag drömmer om EN smärtfri dag. Tack och hej.