Alltså varför? Har haft en sådan himla bra dag idag, tills nu då. Det kom smygande, men helt plötsligt BAM! Det känns som att knäna i vilken sekund som helst kommer att ge upp och trilla av. Skönt ioförsig för då slipper jag dom jävlarna. Tror inte jag kan förklara för er friska hur det känns. Att det gör ont, det är jag van vid. Men när det blir så ont att man inte vet vart man ska ta vägen, då är det himla jobbigt alltså. Man är liksom fast och vad man än gör så kommer det inte att gå över. Alltså jag kommer inte palla det här i resten utav mitt liv. Det är kanske det värsta, att jag vet att det kommer att vara såhär, jämt.